sillyswedishgirl

ikväll fick han mig att gråta. som tur var pratade han engelska.

annars, förlåt mamma, måste jag delge en intressant grej.

another guy. what's up? jag är väl too handsome to handle.

"var har du köpt dina glasögon? vad lyssnar du på för musik?

jag diggar din stil!"

det positiva är väl att nu börjar de se snygga ut iaf, boyzen.

här är det högsta fashion i vilket fall som helst.

när jag skulle betala mitt träningskort för 1000kr frågade jag snällt om de tog kort. "nej" var svaret, "har du inget checkhäfte?" fortsatte de lite förvånat. så jag fick glatt springa ner till bankomaten och ta ut pengar.

checkar liksom. checkhäften! dessutom när alla ändå har visa-kort. 

jag förstår mig verkligen inte på fransmän alla gånger...

vädret är lite konstigt här. snö blandas med klarblå himmel blandas med regn blandas med sol blandas med snö blandas med grådaskigt blandas med kyla blandas med värme.

jag försöker plugga, men måste erkänna att jag istället har påbörjat mitt framtida beroende av one tree hill, då alla avsnitten finns i fina små dvd-boxar här hemma, det var bara en tidsfråga liksom.

den uppmärksamme inser att det är fredag och att jag har lektion på fredagar, internationella relationer, men surprise surprise, fransmännen är FORTFARANDE på strejk, så det blev inte så mycket av det. istället blev det sovmorgon (som vanligt tyvärr, jag måste ta tag i mitt liv), plugg, skratt med roommate och massa mat.

igår var jag och vvt på internationellt café där det bjöds på crêpes. SJUKT mycket folk. så vi gick hem till henne istället, efter prat med erasmus-svenskorna, drack te, pratade självkänsla, innan jag sprang till sista metron och såg en råtta på vägen.

gustv jörtsö på bilden. saknad.

och haft anna wedin på besök hela dagen.

och spontanfikat med en bekant som också vinkade av vän på stationen.

och skrattat med fin vän halva gårdagskvällen.

och ätit baguette med brie - try it, you'll like it.

och pluggat allt. nej, det var ett skämt. tvärtomspråket. usch.

nu ska jag iväg och utnyttja mitt nya kort!

Bara därför borde vi börja ge mer komplimanger.

Bara för att leenden smittar.

Bara för att livet är för kort för att slösas bort på dålig stämning, dålig självkänsla, dåligt humör.

bredvid mig har jag två snygga killar (eller vad vet jag, har bara sett de genom fönstret en gång och då duckade jag snabbt för jag var halvnaken efter en dusch) som festar ibland och röker rätt ofta. det är ungefär det enda jag vet.

bredvid åt andra hållet har jag några som älskar att gå på toa sent på kvällen så det spolar och viner i ledningarna, just när man tänkte sova. jag hämnas genom att gå på toa efter dem.

annars möter jag kvinnor i alla åldrar nere i spegelhallen ibland, fast sen blir det inte så mycket mer, då trapphuset är i ena hörnet med stängda dörrar och hissen är i andra hörnet med stängda dörrar. så öppet kanske man inte kan kalla det. tur då att man får lära känna sina grannar genom väggarna!

ibland tror jag att frankrikes schysstaste kille är paraguyan

för jag vet redan att frankrikes skönaste tjejer är svenskor

därför är jag bara brutalt ärlig, precis som hon är, och säger att jag 

mår bättre när hon är i närheten

är mig själv i hennes sällskap

inte riktigt kan tänka bort henne ur mitt liv

älskar henne, rakt av.

som sköna westlife sjöng:

I need you today oh mandy.

"eh, si, j'en ai le droit.."

"d'ac, tu voudrais prendre une verre un jour alors?"

"eh, non..?!"

"du är för ung för att vara här, du har inte åldern inne för att dricka alkohol"

"eh, jo det har jag.."

"okej, vill du ta en drink nån dag då?"

"eh, nej..?!"

det värsta var inte att han drog en sjukt dålig raggninsreplik på mig med mobilen i högsta hugg. 

det värsta var att han gick runt hela kvällen med mobilen i  högsta hugg och bara väntade på napp.

frågan är ifall HAN hade åldern inne för att dricka alkohol...

dans till gamla godingar, dåliga pickup-lines och trevligt prat blev min fest.

sjuk, men skön biltur med överenergisk fransman och promenad i snöfall med fin vän blev min efterfest.

Det handlar om en av mina finaste vänner här i Frankrike. Som gång på gång på gång på gång brister ur sig att han inte är nåt att ha, han är inte bra på nånting, han är ful, han har inget speciellt. Och ikväll brast det för mig. Det kanske har med min vecka som gästbloggare på www.ung-sjalvkansla.se, jag vet inte, men senaste veckan (och visserligen ett bra tag innan det också) så har jag tänkt så himla mycket på just vår självkänsla. Framförallt kanske på hur jag märker att det finns så många fantastiska människor som inte inser just det, hur fantastiska de är, bara för att de kanske inte passar in i "mallen", en flick-/pojkvän gjorde slut, ett projekt inte gick i hamn.

Han säger att han inte är någe bra.

Han säger att han inte har nåt speciellt.

b-u-l-l-s-h-i-t

säger jag om det.

Vi har ALLA nånting som är bra med just oss. Alla människor kanske inte ser det, men det finns alltid så många fler som faktiskt ser och uppskattar just det som du kan tillföra en relation, ett samtal, en vänskap. Vi har ALLA nåt som är speciellt, nåt som får folk att stanna till och säga: den där snubben/snubbelinan har det. Dessvärre sägs detta nästan alltid bakom ryggen på den som det berör, vilket gör att det sällan kommer fram till personen i fråga, vilket gör att den aldrig får bekräftelse för det som är speciellt och vackert och unikt i honom/henne. Detta leder till sänkt självkänsla, då vi människor är varelser i STORT bekräftelsebehov, och någon som många ser som speciell, vacker och bra kan lätt gå ner sig.

Bara för att vi är så sjukt dåliga på att säga till folk vad vi tycker om dem. Hur mycket vi faktiskt tycker om dem. Vad vi tycker så mycket om med dem. Varför vi vill hänga med dem. Varför livet vore så mycket gråare om inte just dem fanns.

Jag är fortfarande sådär uppdämt, frustrerat arg. Och kommer väl vara det ett bra tag till. Men fram tills dess (och efteråt med) så kommer jag fortsätta att vara en duracellkanin med uppgift att lovebomba min omgivning. För är det nånting vi behöver i dagens stress-, press- och idealsamhälle så är det lovebombing!

bättre lycka nästa gång alltså. istället gick jag till bibblan och pluggade blandade pronomen, glatt ackompanjerad av regnsmattret på fönsterrutan. thank god it's friday liksom!

men nåt spexigt måste väl alltid hända på fredagar? på väg tillbaka till min pluggplats från toaletten blev jag stoppad av en man som frågade om jag pratade franska. ja, svarade jag, innan han fortsatte med att säga att jag var "trop belle" (jättesnygg) och ville jag kanske gå nånstans och ta en kaffe och prata lite med honom? tack men nejtack. "jag har mycket att göra". varför är det ingen av alla de där metrokillarna som säger sånt till mig?

annars kan jag meddela att de ljusblåa prasselbyxorna STILL are going strong.

samt kickbikesen.

samt hundbajsen.

dagispojkar i studentkroppar med smittande skratt.

de brottades, skämtade, skrattade, chillade

och vi såg på fransk ståupp på dvd.

han skämtade om IKEA och jag spratt till.

han skämtade om USA och jag spratt till.

han skämtade om musik och jag spratt till.

av skratt.

summa summarum: han kunde spela på mina strängar.

nu ska jag bara lära mig franska fullt ut så jag kan fatta allt.

annars har dagen blivit så pluggfylld som jag velat.

och framförallt så fylld av skön skadeglädje som jag velat.

imorgon ska jag bli lite mer... den gyllene regeln.

men först ska jag skriva en låt om hur bra jag mår, just nu.

célibataire

det här kan nog vara den bästa dagen på länge.

för jag är nyekiperad, nydansad, nysnygg.

och jag överlevde, det gjorde inte de.

dessutom har jag insett att jag har vänner som är

något extraordinärt fina.

just nu tänker jag på mina väntade/oväntade 

skypedejter

från gårdagen.

eller vad snackar jag om?

jag har ju alltid älskat det

alltid velat börja, aldrig orkat.

men nya tider, nya vindar,

nya krafttag, nytt land

ikväll har jag tagit mitt första 

streetdance-pass

i l o v e i t i l o v e i t i l o v e i t

many more to come!

hundbajset. 

Yes, you heard me. Här i Frankrike är det nämligen högsta fashion-faktor på att lämna kvar sin hunds avföring på trottarerna, helst i stora, lite utspridda klumpar för bästa effekt. Ja, ni kanske tycker det verkar konstigt, but believe me, här sker det utan en ögonblinkning. För oss som fortfarande inte har insett charmen med att kliva i hundbajs så gäller det alltså att titta ner för att kunna undvika hindrena som står som spön i backen.

Det är skönt att ha flyttat till modeländernas mecka.

"detta kommer inte bli en konstruktiv dag"

pluggmässigt i alla fall.

det kommer antagligen sluta med att jag sitter vid datorn halva dagen,

efteråt kommer jag undra vad jag egentligen gjorde av min dag,

jag kommer förbanna internet och önska att jag aldrig blivit medlem

i facebook, bilddagboken, hotmail, blogg.se, you name it.

fast sen kommer jag logga in igen och vara tacksam över möjligheterna

men framförallt kommer jag vara bitter för att jag inte har pluggat.

om ni känner som jag idag, läs då denna artikel:

och sen läser ni bloggen som hör till:

http://www.ung-sjalvkansla.se

och framförallt; varför gör inte jag det?

----

idag har nog varit internationella kliva-på-samma-metro-dagen!

först när jag åkte hem från bibblan så klev etienne på samma vagn

sen när jag åkte till konsert så klev fernando på samma vagn

två av mina typ fyra (?) vänner kliver på min metrovagn

samma dag

två tillfällen

metron går varannan minut.

hur stora är oddsen liksom?

idag har nog varit internationella kliva-på-samma-metro-dagen!