sillyswedishgirl

Finns inte mycket annat att säga än att Paris var magnifique, som förväntat.

Jag steg upp okristligt tidigt för att hinna med tåget till huvudstaden tillsammans med sex andra pegasare. Efter en smärre försening kom jag fram och hittade hem till Cécilia, Stan, Isaure och Sidonie. Kanske världens finaste familj! De bjöd mig på  lunch med kanske världens godaste efterrätt, éclair. Avlång bulle med chokladtäcke och chokadmoussefyllning, mm-mm-mmmm. Jag smälte av sötheten som döttrarna Isaure och Sidonie visade upp, 4 1/2 år samt 9 mån. Jag spenderade eftermiddagen med min pappas moster på Svenska Kyrkan och stöpte ljus med världens kruttanter. Och träffade Bettan, nya kyrkoherdens dotter som är konfirmerad P2-05 med min syster. Världen är liten, javisst!

Men så var det dags att hämta upp världens finaste Amanda Fast på flygplatsen. Stan skjutsade och vi pratade franska på väg till Charles de Gaulle där Amanda sprang ut för dörrarna och den kramen var lång och välbehövd och efterlängtad. Hem och äta middag och prata och vara och bli erbjuden bilguidning i Paris av Stan som vi inte bangade. Monument efter monument efter monument. Och ett blågult eiffeltorn som glittrade fem minuter varje heltimme. Trötta, möra och Parisade somnade vi snabbt i vår bäddsoffa, ja, Amanda somnade på stört, som hon alltid gör. Men jag har lärt mig av min erfarenhet och slutar numera prata max fem minuter efter att vi har gått och lagt, jag vet att hon somnar i ett nafs.

Dag två, söndag, inleddes med pain au chocolat, croissant och sedan högmässa i Svenska Kyrkan efterföljt av trerätters middag bestående av kantarellsoppa -- gås och potatis -- äppel- och valnötskaka. Gott deluxe! Mätta och belåtna började vi promenera in mot centrum och till slut Le Louvre där vi turistade oss framför Mona Lisa. Trötta gick vi längs Seine mitt i lyx-Paris och pustade ut, efter lite fotosession vid Triumfbågen åkte vi hem och åt god mat hos trevlig familj och stupade i säng.

Dag tre, måndag, och Montmartre stod på kartan. Sagt och gjort, vi åkte dit, kollade in Sacre Coeur, åkte karusellen nedanför och lyssnade till Yann Tiersen och kände oss som Amélie. Vackert var det. Även om vi inte hittade caféet eller fruktståndet, men det hade vi ju fått se från bilen första kvällen. Vi såg på hur de mörkhyade männen som sålde armband sprang så fort polisen kom och såg små barn skrämma turistvana duvor. Vi behövde dock lite shopping i oss, så vi åkte till det enorma Hôtel de Ville och utgick därifrån. Visst hittade vi saker och all I'm saying är att jag kommer vara vackrast på 13helgsbalen, åtminstone internationellast. Eller ja. Snyggast. Som vanligt.

Trötta tog vi en stödmacka och åkte till Rue Mofftard, som Stan och Cécilia sa var ett Montmartre fast mycket mindre turistigt. Vi blev inte besvikna, även om Amandas mat- och sovklocka gjorde sig påmind. Så vi åkte hem och fick ännu en god och trevlig familjemiddag hos mina franska släktingar. De är verkligen så himla fina!

Dag fyra, tisdag, bestod mest i brioche med nutella till frukost och fika med Amandas vänner inne på ett fik vid Gare Saint Lazare, innan Amanda tyvärr var tvungen att flyga hem till nordligare och kyligare breddgrader. Resans lågpunkt. Men vad göra, vi hade en jättretrevlig helg tillsammans, som det blir när vi är tillsammans. Även om vi inte hittade några marknader, även om vi inte hittade alla ställen vi egentligen ville till, så är i alla fall jag nöjd. Framförallt att få ha gjort det med Amanda, ma chèrie!

Efter hennes avfärd halvsov jag resten av kvällen hemma hos Cécilia och Stan medan de hade trevliga gäster (= fler barn) på besök. Allt avrundades med lite mat och en tågresa hem. Nu känns det faktiskt som hem. Lyon.