.
idag träffade jag mitt barn för första gången. det lovar gott!
from me to you
i'm digging up a tree in the garden
jag är här nu, hos min värdfamilj.
det är bra!
nu ska jag bara sova mig pigg också...
today
Första dagen avklarad, den kan väl sammanfattas ungefär såhär:
- Tyskar, tyskar, hela världen är full av tyskar
- Pratglad, teatralisk, härlig amerikansk föreläsare
- HETTA
Jag har blivit kompis med några av alla tusen (okej då, 190..) tyskor som är här på the orientation. Vi satt tillsammans på föreläsningarna (and this is a TRUE story! för att använda föreläsarens egna, välanvända ord) och gick till the mall tillsammans samtidigt som vi blev små pölar allihopa. På ett väldigt icke-fredrika-om-film-noir-sätt.. if you know what I mean.
Det är faktiskt rätt okej här, även om jag saknar er alla. Det gick verkligen upp för mig idag dock att jag verkligen är i USA då vi var på the mall och jag såg en kille som liknade min argentinare så sjukt mycket och jag insåg att det faktiskt hade kunnat vara han då vi numera är i samma land. Crrrazy. Men kul!
US and A
nu är det på riktigt,
nu ska jag åka iväg till flygplatsen,
nu händer det
nu flyttar jag till usa!
cry baby cry
jag ska precis iväg och gymma, för andra gången i mitt liv.
jag har precis lämnat av två fransoser på stationen, ett avsked som jag faktiskt inte kände ett dugg inför. jag har haft för många avsked den senaste tiden, avsked med personer som verkligen betyder nånting för mig, så jag tror att jag inte var emotionellt redo för att lära känna två nya personer som jag antagligen aldrig kommer träffa igen.
något som däremot kändes i hjärtegropen var alla de lappar som kom med posten igår från stiftsgården. cry baby cry. det finns nån slags konstig bild av att ens stiftsgårdsvänner inte är ens "riktiga" vänner, för de finns hemma i ens hemstad. BULLSHIT säger jag om det. mina riktigaste vänner hittade jag på stiftsgården, fine, men nu är de så mycket mer än några jag kallar "stiftsgårdsvänner", nu är det ni som är riktigast, ni som finns längst in i mitt hjärta.
tack för att vi finns!
till er, just er, ni de bästa, ni de finaste, ni som var hemma hos mig nu i dagarna, just ni
VARFÖR ÄR NI SÅ HIMLA BRA FÖR SÅ JAG INTE VILL ÅKA TILL USA FÖR?!
två dagar av konstant lycka.
om ett år är det no mercy!
då lever uppsala farligt igen.
FAMILJEN
Jag och Robin hade äran att få vara kärleksfulla föräldrar åt våra porriga barn
Det handlade om kärlek, spread the love. Mer andakt åt folket!
Snyggaste döttrarna runt den snyggaste pappan.
Snyggaste sönerna runt den snyggaste mamman.
P209
Kära älskade finaste barn.
Jag älskar er, Robin älskar er, vi älskar er!
Nu är det så sjukt tomt och trots att jag snart faller ihop av trötthet så kan jag inte slita mig från facebook och alla bilder från P209, damn, we're hot!
Aftonbön på min lucka, eller andakt om ni hellre vill det. En morgonbön på det imorgon bitti och min dag är gjord!
spex
ikväll är det spexkväll på gården. kan inte bli annat än bra.
känns bra att det faktiskt är en tidsbegränsad spexkväll, för det får inte bli för långt, då är det enda man minns den enträgna träsmaken i baken och det utdragna mellansnacket. nej, jag tror att det kommer en bra spexkväll. för även om perioden inte har varit den spexigaste i mannaminne så har vi många spexiga personer och jag vet att mitt framträdande ikväll kommer vara roligt. åtminstone om man vet hur otroligt osmart min kompanjon handlade för mindre än en vecka sen.
när han missade en av de bästa konserterna jag nånsin varit på.
stiftsgården
Det här med att uppdatera min blogg när jag är på läger är inte riktigt min grej har jag märkt, och egentligen skulle ju bloggen bara handla om mitt liv i Frankrike.. Men eftersom att det livet tog slut och bloggen fanns kvar så tänkte jag att jag ju lika gärna kunde ha kvar den. Skriva lite när andan föll på, avreagera mig ibland kanske.
Nu är jag uppe på Stiftsgården i Rättvik och jobbar som paviljongsmamma. Detta innebär att jag, tillsammans med en annan person (i detta fall en paviljongspappa), tar hand om de 18 "barn" som jobbar i kök och vaktmästeri, de så kallade pigorna och drängarna. Vi två har ansvaret för deras sociala liv här på gården, att de mår bra, att de sover, att de har kul och får göra schyssta saker när de är lediga.
Vi har 18 helt fantastiska barn (de är 17-19 år.. så barn är väl kanske fel ord, men likväl det som används). De har alla sina olika kvalitéer, de sticker var och en ut på sitt egna sätt och de är så sjukt snygga hela bunten! Ja, jag är en stolt mor. På min anslagstavla i mitt rum sitter till och med teckningar från dem, från "dagis-åldern" kanske? På den ena kan man se: vårt hus, vår häst, mamma, pappa, vårt trädgårdsland och en barnvagn med 18 barn.
Idag ska dessutom gå i kärlekens tecken, så alla P2-are som råkar läsa detta inlägg, jag utmanar er till att kärleksbomba allt och alla idag, helt oprovocerat och bara för att göra era medmänniskor lite gladare. Jag vet att min dag gjordes i matsalen imorse precis efter att jag hade upptäckt att nån hade tyckt det varit roligt att lägga salt i sockret så att det hamnade i min fil och förpestade min frukost. Då stod helt plötsligt en Förlägerledare där och sa:
"Vad vacker du är idag, Malin!"
U2
Stor, sjuk anledning till extas.
U2 - Ullevi - 31 juli 2009
