sillyswedishgirl

Mycket trötta efter sent filmtittande steg vi upp, vi fyra fruar som trafikerar rum 711,  och segade oss iväg till Place Lyautey där vi träffade resten av klassen och våra svenska lärare som hade flugit ner från Göteborg för att fira jubileumet att detta utbyte funnits i x antal år.

Lite sena, som det alltid blir här i Frankrike, kom vi iväg och alla studenter somnade medan de vuxna lärarna pratade på för glatta livet. Som sig bör alltså. Första stopp var ett ”litet” (bara för att jag jämför med vad som kom senare), svinkallt slott där greven visade oss runt och förklarade allt på snabb, obegriplig franska. Så vid det här laget var vi trötta, stelfrusna och till råga på allt väldigt hungriga. Men tro inte att det var dags för lunch i den varma solen än inte, vi är ju trots allt i la France, donc il faut qu’on ait un degustation du vin. Alltså vinprovning i vinkällaren bredvid de enorma vintunnorna. Dock var alla så otroligt hungriga så att det inte riktigt kunde uppskattas med alla fina Beaujolais-viner. Eller druvjuice, som i mitt fall. Att vi är i just Frankrike har ju sina fördelar annars, då det bjöds på baguette, brie och saussicon (torkad korv)

Iskalla kom vi upp ur källaren och försökte tina våra frusna kroppar i den stärkande solen sken. Det lyckades. Med picknickad mage och informerat intellekt angående fortsättningskursen satte jag mig tillsammans med de andra på bussen för att åka till världens finaste lilla by, helt i guld. Eller ja, alla husen var byggda med de gyllene stenarna som är så kännetecknande för denna region. Men det ser ut som guld och jag smälter. Vi hittade ett mysigt litet bohemcafé där vi värmde oss till behaglig värme medan vi tittade ut över landsbygden som var så häpnandsväckande vacker med alla berg och dalar, vinodlingar och små hus.

Efter en riskfylld passage med den stora bussen på en liten, trång gata så hamnade vi på nästa stopp, slottet med stort S. Det var nästan stört i hela huvudet så flådigt det var. Inte själva slottet i sig kanske, men allt som allt. Sen var det ju ett lyxhotell numera med fyra stjärnor. Vi fick en rundvisning i detta enorma rum där ett rum kostar 700 € natten, men om man vill så kan man köpa ”Exclusivity from 25 000 €”. They’ve gotta be kidding us?!?! 250 000kr. VEM har råd med det? Helt sjukt. Där vandrade vi i alla fall runt som kungar och drottningar och såg lyx och historia i ett. Som toppen på denna körsbärstårta med grädde och crème och mos och allt så bjöds vi på dricka samt brioche efteråt, brioche som är kanske världens godaste bakelse. Tänk wienerbröd/bullbröd med en fyllning av nån slags jordgubbskräm och mandlar. Jag ville aldrig gå därifrån, utsikten, maten, slottet.

Men säg det goda som varar för evigt, det var dags för hemfärd efter en lång, lång dag. Och egentligen var det ganska skönt. Hemma satt vi som zombies innan vi insåg att vi inte kunde fortsätta så, utan vi peppade till inför Eves fest och jag kände mig som en rockbrud i höga klackar och svart/silver på kroppen. Antiklimax deluxe när vi kom dit, endast sex personer var där. Men tji den som ger sig, jag slog mig ner mitt bland fransmännen med tanken att jag kom dit för att prata franska, då ska jag banne mig göra det också även om det bara finns sex fransmän att välja bland. Det visade sig att det var väldigt trevliga fransmän och jag hade en sjukt trevlig kväll med massa franska och nu är jag lite franska telefonnummer rikare. Det går ju att hitta vettiga människor här med!

God nyhet är också att jag är tillräckligt frisk för att gå ut och springa nu. Lite tråkigare nyhet är att ET är här nu, vilket innebär två veckors INTENSIV grammatik. Ni kan ju tänka på mig när jag sitter och tragglar konjunktiv, djävulens gåva till människorna.