sillyswedishgirl

Ni kanske har märkt att vårt internet har pajat. Dock finns ju räddningen i ett mysigt café med gratis uppkoppling och man får använda sina EGNA datorer och med sina egna TANGENTBORD. Yeah. Så här får ni ett gammalt blogginlägg.

Många (alla) av våra franska lärare har sagt till oss att det inte alls är vanligt att fransmän bråkar så det ryker. 

Okej tänkte vi, med receptionsbråket stadigt i minnet, och insåg att det kanske var lite väl naivt att tro att bara för att vi bevittnar ett bråk andra dagen så är det något ständigt återkommande och typiskt franskt.

Naivt eller inte, ikväll efter musiklektionen när jag och Linn skulle gå och fixa metromånadskort så gick vi till Place Bellecourt, Lyons centrum. Först irrar vi ner oss i en metronedgång men får genast hjälp av en urgullig, chic kvinna som försöker förklara vart vi ska istället. Vi går upp till marknivå igen och ser genast pikébilen. Eller ja, ju mer vi tittar desto fler inser vi att pikébilarna är. Kanske sju. I samma veva ser vi dem. Poliserna. Jag skämtar inte när jag säger att de har tjock skyddsutrustning som täcker halva kroppen. Hjälmarna är på, plexiglassköldarna skyddar de oskyddade delarna av kroppen och de står i grupp om tio. I kanske tre-fyra grupper. Hjälp, tänker vi, två oskyldiga svenskor på villovägar. Visserligen är det mycket folk ute, men vi ser inget än som kan anses vara anledningen till detta massiva polisuppbåd.

Då korsar vi gatan och stannar nästan mitt i. På andra sidan övergångsstället pågår en praktfull cat fight deluxe. Tjejerna (ja, de är flera stycken) drar varandra i håret, skriker åt varandra, sparkar ner varandra, slår dem som redan ligger och är allmänt otrevliga. Vissa försöker dra dem ifrån varandra, andra (vi) står bara och tittar bekymrat, men förundrat. Vart är världen på väg liksom?

Vi går snabbt tillbaka mot Carres Pegase (vår skabbiga, men mysiga hemvist), men stannar till för att fråga en polisman vad som händer. Det är festen efter att Ramadan är slut som tilldrar sig detta oerhörda uppbåd av poliser. Men han säger att vi kan vara lugna. Vad bra, vi känner oss jättelugna. Egentligen gör vi nog det, men det bådar ju inte gott detta för vår bild av de lugna, fridsamma fransmännen.

Eller, vem lurar jag? Det är väl vida känt att fransmän älskar att diskutera på gränsen till gräl. Så jag är egentligen inte alls förvånad. Ska bli spännande att se vad vi får bevittna härnäst... Vad tror ni?

Annars, dagen. 

• Ut och jogga längs Rhône
• Lunch avec les filles
• Promenad uppför alla tusen trappor, kvinnan som sa "Bonne Chanse" (lycka till) visste vad hon snackade om
• Historialektion på Gallo-Romanska Muséet
• Musiklektion med den excentriske Nadjib. Sjunga franska sånger, ge mig mera!
• Bråk på Place Bellecour
• God middag avec les filles
• Fruktansvärd magvärk

Livet rullar på med andra ord, IKEA-hyllorna är verkligen en stämningshöjare.

Nu ska jag spana in killarnas crib, de har lyxat till det med röda IKEA-prylar...