sillyswedishgirl

Som ni kanske vet så var det dags för oss att flytta runt lite eftersom att vi hade vägglöss i vårt skitiga, men kära rum 705. Onsdag morgon går vi upp tidigt och börjar packa ihop våra kläder i olika tvätthögar, idag var ju den stora flyttdagen, äntligen skulle vi få flytta! Vi går ner och pratar med Monsieur Sympa som skrattandes lovar att hjälpa oss med så mycket som möjligt, det är ju inte vårt fel att det är kryp i väggarna, utan det står de helt för, alla omkostnader. Vi får lov att använda gratis-tvättmaskinen som inte alls är för gästerna egentligen, och han säger att först kommer städtanten efter 11 nångång och sen kommer Frankrikes motsvarighet till Anticimex och sanerar.

So far so good... Vi tar ner allt till tvättmaskinen och sätter igång en tvätt som inte kommer hinna blir klar innan vi måste dra på lektion vid ett. Jag sticker ner på bageriet och köper lunchbröd och jag och Linn festar loss i flyttyran. Precis när vi ska gå kommer "Anticimex" - La Service och går in med en hink i badrummet. Jag och Linn hade tänkt oss mer vita overaller och heltäckningsansiktsmask. Som i nån Beastie Boys-video om ni vet vad jag menar. Intergalactic tror jag den heter (bra låt med). Men icke. Och var är städtanten? Eh ben, inte vårt problem, vi går på lektion - historia och musik.

Vi kommer hem vid sex efter ett teaterbesök med musik-Nadjib och träffar på Mademoiselle d'Or i receptionen. Vi säger som det är, nu ska vi flytta, skulle vi kunna få nyckeln till vårt nya rum? Då säger hon: Nej, det är inte det som gäller längre, de har varit och sanerat så ni får bo kvar. Jag kan inte göra nånting. VILL VI BO KVAR I LÖSSRUMMET ELLER? svar nej. Vi lackar på henne och säger att det inte håller, att vi inte kan bo kvar där. Framförallt eftersom att städtanten uppenbarligen har GLÖMT vårt rum. Inte okej, nånstans. Nej, lössen är garanterat kvar, känns det så så är det så. Punkt.

Mademoiselle d'Or är dock benhård, hon ger oss nya lakan som vi ska bädda om själva, säger att hon inte kan låta oss bo i två-rum eftersom det blir dyrare. Nej, det är lugnt, tänk inte på att ni driver ett hotell och gästernas komfort ska komma i första rummet, det är lugnt... Nej, det är det inte! Jag och Annika sticker i alla fall till vår franska film-dejt med några fransyskor som pluggar svenska (amazing, huh?). Intellektuell porr på hög nivå. Det frigjorda 70-talet. En ung Gerard Depardieu med kompis hade trekant med en glädjeflicka (eller, det var ju 70-talet, de kanske var så allihopa? mamma, jag skojar) och rånade bilar. Allt i en idyll. Spännande... Så nu vet vi hur de gör i Frankrike! eh.

I alla fall så ringer Louise mitt i den franska filmen utan undertexter och säger att Madame frågat hur flytten gått varpå Louise förklarar vår frustrerande situation varpå Madame svarar att det är klart att vi ska få flytta! Så Louise får en nyckel och jag och Annika kommer hem efter vår galna bäver-färd genom Lyons metrosystem (ja, internskämt) till ett helt nytt och större rum. Det finns en gud trots allt! Vi älskar vårt nya rum som är helt fullproppat med tvätt. Och jag sover i en dubbelsäng helt själv. Det går bra nu, kompis det går bra nu.