sillyswedishgirl

Idag har varit en dag i dramatikens tecken. Och då menar jag verkligen dramatik deluxe.

Det började ganska lugnt dock med 2,5h frukost-göra-iordning-sig-duscha-tid, sen åkte vi ner till receptionen. För att betala vårt rum tänkte vi, men icke. När vi kommer ner står en lång, mörk man innanför receptionsdisken och pratar snabbt och högt med kvinnan, vi kan kalla henne Mélanie (jag tror dessutom att det är hennes riktiga namn, men det förtäljer inte historien), som har varit så vänlig mot oss under hela vår vistelse. De argumenterar på franska. Väldigt snabbt inser vi att de är oense. Rejält. Mélanie säger åt mannen att gå ut framför receptionsdisken, men han vägrar till en början. Dock går han ut efter ett tag och det är väl då den egentligen dramatiken börjar. Vi inser att han anklagar henne för stöld av nånting på hans rum och att han vill ha tillbaka det, alt. ersättning. Hon vägrar såklart då hon inte anser sig skyldig till något brott, utan snarare påhoppad och mannen spårar. Rejält. Han slår näven hårt i disken flera gånger innan han river ner allting som finns därpå, sedan går han och sparkar bort en stor kartong med kuddar. Dessutom försöker han slå Mélanie i ansiktet. Och där står vi, fyra lite lagom skrämda svenskor som bara vill betala ett rum och småprata lite på franska. När Mélanie ber honom gå därifrån vägrar han återigen och hon säger att han ändå blir tvungen när polisen kommer. Vi inser att det är dags att lämna slagfältet och går ut och väntar på en klasskamrat utanför "hotellet". Då kommer en stor polisbil som stannar utanför på gatan och fyra poliser kliver in i receptionshallen... Vi har nu bevittnat vårt första franska gräl. Nåt säger mig att det kommer mera.

Men tro inte att dramatiken är över bara för att poliserna har tagit hand om mannen i receptionen. När vi går igenom gamla stan för att hitta kurslitteratur här vi ambulanssirener. Snart inser vi att ljudet närmar sig oss, och innan vi hinner gå över nästa gata går vi förbi en kvinnan som ligger ner på asfalten med massa människor runt omkring sig. Drama drama drama. Det har hänt mig typ en gång i hela mitt liv och jag har inte ens varit här i två dygn innan det händer mig i Frankrike, en tillfällighet eller typiskt franskt? Det återstår att se, but I'll keep you posted.

Dagen förflyter på bra, vi hittar till universitetet, som, som alla andra byggnader här, kännetecknas av en småfräsch slitenhet. Fast just universitetet kännetecknades mer av slitenheten än av småfräschheten. Men det kryllade av franska studenter, så jag klagar inte. Efter lunchen (fem alternativ, sallad, youghurt, frukt, sallad för 28kr. helt okej!) fixade vi lite praktiska saker innan vi träffade vår andra lärare här i Lyon, först var det ju Annick Spay, vår historielärare från igår. Jean-Yves, som han heter, kan vara det klockrenaste jag någonsin mött i lärarväg. Självdistans, rolig, kunnig, intresserad, pedagogisk. Sen kan det vara för att jag gillar hans ämne, civilisation, men det var inte bara ämnet som gjorde honom klockren. Jag ser verkligen fram emot resten av hans lektioner!

För att citera J-Y:

"Pourquoi aller en Allemand?

On parle une autre langue,

On mange mal

Ce n'est pas joli."

"Varför ska man åka till Tyskland?

De pratar ett annat språk,

de äter äckligare mat,

det är inte vackert där"

Allt detta med glimten i ögat såklart, när han beskrev, med självdistans, fransmännens stolthet och ovilja att resa ifrån Frankrike som i deras mening har allt.

Kvällen avslutades med ett besök på IKEA. Såklart. Vårt rum är sjukt opraktiskt, med alldeles för få garderober, och funktionella svenskor som vi är, så insåg vi att detta inte var hållbart. Därför har vi nu köpt krokar, hyllor och galgar. Allt införskaffat på franska. Fast de heter saker som Näcken, Målilla, Vreta och Beatas blad. Och svenska mat-affären i slutet. Ibland känns det som att vi har varit här mycket längre än två dygn. Men jag gillar't!