sillyswedishgirl

Det var en mysig, trevlig men stundtals strapatsrik resa som förde oss hit till Carré Pegase (adress kommer senare)

Det hela började med att jag och Annika fick skjuts till Landvetter, som med lite röda plankor och vita knutar skulle vara en svensk idyll. Eller ja, man kan ju alltid låta fantasin skena. Där visade det sig att jag hade 33kg packning med mig, exklusive ryggsäcken som handbagage. 13kg övervikt... Extra roligt blev det när kvinnan i incheckningsbåset bredvid sa att det var en extra avgift på musikinstrument. ÄNTLIGEN! ropade jag inombords och sträckte nästan upp armarna i skyn. Dock hade jag världens bästa kvinna på min sida av incheckningen så hon gav mig ena väskan och sa: 

- Du får ta detta som handbagage, så slipper du betala övervikt.

Nu ropade jag nästan ÄNTLIGEN! på riktigt.

Väl framme i Frankfurt hittar vi vår gate för fyra timmar framöver. Där huserar lilla H, 1,5 år från USA. Hon tittar på min macka (världens godaste macka jag lovar och svär jag är helt till mig fortfarande ge mig mer!!!!) med puppie eyes och ger mig sina nalle puh-kort. Vi smälte lite.

På planet till Lyon sitter vi bakom polokillen. Han halvslumrar framför oss och fnittriga svenskor ser sin chans att kittla honom i örat mellan stolsryggarna. Fast halvvägs framme fastnar handen i nåt slags samvete och vi fnittrar lite till. Han tittade lite konstigt på oss...

FRAMME I LYON! Men det är inte direkt att andas ut än. Vi ska ta oss från flygplatsen till stället där vi ska bo närmaste månaderna. Med lite sms-hjälp från en redan ankommen klassis hittar vi rätt buss och rätt avstigningsplats. Dessutom lyckas vi hitta spårvagnen som vi blivit tillsagda att ta till Rue de l'université. En kvinna har följt efter oss från hållplats till hållplats och missar språvagnen precis som vi. Är det jag som börjar bli paranoid eller är hon ute efter nåt? Kanske Annikas plånbok som blev stulen när hon försökte gå på spårvagnen som jag redan hamnat på i ruset. Hon lyckas inte. Alltså får hon gott stå kvar medan jag åker vidare mot min destination.

Till slut, efter lite strapatser som sagt, hittar vi vårt minimala rum. Med betoning på minimalt. Där ska vi bo, fyra tjejer, i två och en halv månad. Tänk er en etta med högt i tak och ett loft med tre sängar. Ett bord, ett pentry precis innanför dörren, allmogegrönt överallt, två små garderober och GRÄSLIGA överkast. Då har ni er en bild. Spara den och jämför med bilderna jag lägger upp i framtiden, kan bli kul att jämföra. Tur för oss att jag har med mig en färgglad ljusslinga som piffar upp den vidriga 80-talsstämningen!

Nu har resten av klassen fest på killarnas rum. Jag kände inte för så mycket fest just ikväll.

Jag känner för att utforska vackra Lyon!