vendredi: 08.14
jag har inga smarta ord, jag proppas full av amerikanska moralkakor dagarna i ända så jag blir helt matt. jag har valt det själv, eller har jag? nu fattar jag hur det känns att vara beroende av nånting, även om det bara är i liten skala, även om det snart är över.
bara ett avsnitt till.
det här med one tree hill har fått mig att inse att jag behöver ta vara på mitt liv därute, som inte är crazy som "vilken amerikansk high school student som helsts", utan som består av plugg, långtråkiga dagar, en välfungerande familj, väldigt få triangeldraman och väldigt få mordförsök, väldigt få.
bara ett avsnitt till.
ändå kan jag inte sluta titta, det är så lätt att se klart alla avsnitten på en skiva och sen sätta i nästa. inte riktigt fundera över tiden, jag har ju inga lektioner, inget som hindrar mig, mina collocs är bortresta, jag har en lägenhet för mig själv. jag kan tillåta mig själv att fortsätta titta.
bara ett avsnitt till.
men jag börjar förstå mättnaden nu. efter ett tag känner man det, enough is enough. jag vill göra alla de där sakerna själv, känna de där känslorna om riktiga personer i mitt riktiga liv, skratta och gråta för riktiga händelser. gocart, sällskapsspel, badminton, nattbad, livskvalité.
bara ett avsnitt till.
men sen är det slut. tack gode gud att det finns ett slut på serieboxar!
Kommentarer
Trackback
