sillyswedishgirl

SJÄLVKLART spratt det till i mina snöbollskrigsnerver!

Jag rusade hem genom snöyran från mysiga Hugo's med två favoritmusikkillar, bara för att hitta min familj framför tvn/datorn. KUL. not. Trots rigorösa övertalningskampanjer fick jag väldigt svalt gehör för mina grandiosa snöbollskrigsvisioner.

"Prickskytte är minst lika kul, du borde bli lite mindre krigisk" sa pappa.

Yeah right.

"Du skulle sett i november, då var det MASSA snö, du skulle vart med då" sa brorsan.

Ja, men det var jag inte. I'm here right now liksom.

Och till slut, efter en del tjat och lite mutning (hämtade ett mjölkglas) så fick jag med familjen på att gå ut till det väntande snötäcket, som liksom ropade ut: kom-och-gör-snöbollar-av-mig! Precis som förutspått, snön nästan formade sig av sig själv till fina bollar i ens hand och knappt hade vi hunnit ut innan kriget var i full gång.

Pappa var nästan värst.

Det gäller verkligen att passa på, detta var en perfekt kväll för snöbollskrig.

Rejält uppfriskande och roligt var det dessutom!

"Erkänn att du bara vill göra det här för att ha nåt att skriva om på din blogg" sa pappa.

Nej, svarade jag och log i mjugg.

Fast nej, jag skriver det bara på min blogg för att det så fantastiskt kul.

Jag vill göra det igen!

Dessutom vill jag se allt som Guillaume Canet någonsin medverkat i.

T.ex. "Ensemble, c'est tout" som jag såg i lördags. Jag blev lite kär.

Och för att citera Peter Settman från kvällens idrottsgala:

"Kvällen är ung och läpparna är sugna"

Så vad sägs om snöbollskrig med Guillaume Canet?

Då vore mitt liv himla sweet.