vendredi: finmannen

Idag hade jag ett späckat schema, trodde jag. För helt plötsligt fick jag en två-timmarslucka, "fast" på stan och det var ganska kallt och jag fick lite ångest, vad skulle jag nu göra?

Ganska snabbt upptäckte jag dock att det var hyfsat varmt i solen, jag mindes även hur vacker Rhône var i eftermiddagssol. Summa summarum; jag gick längs Rhône tills jag hittade en passande bänk där jag slog mig ner med vacker utsikt över blomträdet, Bellecour, Fourvière och l'Hôtel de Dieu.

Efter ett tag kom det fram en man till mig och frågade mig om jag visste vad namnplakaten på räcket stod för. Jag svarade att jag inte hade den blekaste aning (fast lite enklare formulerad, då jag sa det på franska). Han undrade om jag kom från Lyon och jag svarade givetvis att nej, jag kommer faktiskt från Sverige av alla ställen.

Detta ledde till att han slog sig ner bredvid mig och vi pratade i mer än en halvtimme om Sverige, Frankrike, hans liv, min familj och andra trevliga saker man kan prata om. Jag fick tips på ett bra baguettebageri till exempel.

Matial, som han hette, var råskön. 60 år fyllda, men livfull med en smittande karisma. Han gillar streetdance och visade lite techno-moves för mig. Dessutom hade han varit på Lucia-aftonen i december där hela min klass gick luciatåg. Komiskt!

Han gjorde min dag, inte bara för att han fyllde mitt jobbiga tidshål i dagsschemat, men mest för att han var så härlig som bjöd på sig själv och prompt ville bli duad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0